Suddenly, I'm just one in the amount of.
Okay.. I'm freaked out.. Idag är det den stora dagen då vi helt plötsligen kliver ett steg närmre arbetslivet. Idag tvingas vi bli vuxna och för mig innebär detta att för första gången i hela mitt liv behöva kämpa. Mina tio år i grundskolan har varit som en barnlek för mig - och även om jag alltid haft rollen som en utav de smartaste, har det för mig bara varit ytan. Jag har alltid kunnat bättre - men aldrig behövt göra någon större ansträngning för ett VG. Nu ska jag helt plötsligen stiga in i ett rum med enbart smarta, och nu är jag för första gången i mitt liv bara one in the amount of och detta - skrämmer skiten ut mig. Det är nu det inte räcker med dessa VG;n som tidigare varit så lättåtkomliga.. MVG i religion, matte, svenska och engelska har varit en självklarhet och visst, det finns de få perioder då jag verkligen tagit i och faktiskt ansträngt mig - men de är få. Helt plötsligen så måste jag kämpa och ge allt jag har och det som alltid varit enkelt för mig kommer att bli svårt. Jag undrar vad jag är utan min hjärna och vad jag kan uppnå när jag måste kämpa bland tiotals andra smarta - för frankly spoken, jag vet verkligen inte.
Darling don't get over me - get under me instead'
- Har lunchrast nuuuu.. Riktigt tröttsamt att tvätta ekobyggnader och fixa rabatter all the time but well well, it gets better. :) Roligt att jag inte är ett DUGG hungrig utan proppar i mig mat för att undvika att skämma ut mig när den börjar kurra sen.. Trodde verkligen jag skulle gå och hungra ihjäl mig dag efter dag på jobbet men icke sa nicke!!
Lyssnade btw igenom min Spotify-lista igår och hittade alla dessa låtar som jag lyssnade på under en lång period då all I had on my mind were this thing, or should I say person? Haha, nej vill faktiskt inte säga allt för mycket men jag blev sincerely på riktigt dåligt humör (!!) :o Det gör både ont och gott att tänka på hur otroligt betagen jag var, och det är liksom mig vi snackar om - som vanligtvis skrattar åt sånt där.. Allt jag gjorde inkluderade tanken utav vad som kunde hänt och allt jag tänkte på inkluderade this one person. På ett sätt vill jag tillbaks och få känna den där känslan igen men samtidigt förundras jag och blir uppriktigt sagt ledsen över hur otroligt mycket tid som gick åt för absolut ingenting.. Var liksom skrämmande att titta tillbaks på mitt obsessing som är så olikt mig.. - Jaja, jag lärde mig iallafall en sak - känslor förblindar en. Jag lovar mig själv att aldrig mer bortse från saker som annars är så uppenbara bara för att försöka få någonting tillbaks, jag lovar mig själv att aldrig mer kasta bort den underbara personlighet jag har för någon annans skull - det är inte sån jag är!! :)
Vilket som så måste jag börja dra mig till jobbet snart so I'll see you guys.
Goodbye Sweden..
- Denna mannen gör ett seriöst ämne till något komiskt, vilket gör det "hörbart" för de personer som inte orkar lyssna på långa föredrag heller haha. ;) Fick videon utav Stefan och måste säga att jag dessvärre håller med denna mannen. What do you think? :question:
